Inlägg publicerade under kategorin DIKTER
Du drogs till mig som en magnet
Jag kände din närvaro innan jag visste vem du var
kände domningar i händerna ,
kuddkänslan i fötterna ,som snubblade ofta
Jag gömde mig ,undan ditt angrepp ,
Men du hittade mig
mötet var ödesbestämt
med dig ALS
som sakta kramar mig till förlamning och dränerar min kropp
på energi
till gränsen av galenskap jagar du mig
Jag har försökt att fly ,men benen bär mig inte
och rösten som ropar på hjälp ,är knappt en viskning ,
ohörbar
för den som vill hjälpa
men inte kan rädda mig från min lieman ALS
Vid pennan Marjo
Det var en gång en magister så lärd .
Han ville utomlands fara
över berg,över dal ,över sjö var hans färd.
som han ville skåda den ganska värld.
den han sett ur fönstret bara.
Magistern den token
han lämnade boken
och ränslen tog.
Han ville mera veta
och streta och leta
Men hjärtat,hjärtat det visste nog
att lyckan endast fanns hemma.
Erik Gustav Geijer
Hälsan är Allt, allt är allsinte, där intet är hälsan.
Kongliga våld, makt, prakt, guld, vett är allsinte
mot hälsan.
Rikedom, ungdomslust, konst, gunst äre vansklige
gåvor
kommande, gångande som en vind,tacknämlige,
ljuve,
dock ej länger än hälsan är hos; viker hon,
fare väl, fröjd!
Hälsan allen är i vilko beror vår världsliga sällhet.
Hälsan till liv och själ give Gud,vår eviga hälsa!
Georg Stiernhielm
Om sommaren kläder sig jorden till brud ,
om vintern så drager hon svepningens skrud:
så gjorde hon förr,och så gör hon i år-
om hösten hon gråter,
om våren hon åter
med barnslig förnöjelse torkar sin tår
Klara flod än slår din bölja glittrande
den strand hon slog.
när hon såg den första plog
dina blomsterbräddar följa.
Carl Gustav Af Leopold
Av tibasten frukt vill jag äta
och av trollduvans blåsvarta bär
och mista min mänskliga själ och förgäta
allt vad jag varit och är.
August Strindberg
Av ungdom ,skönhet,dygd,se allt vad övrigt är!
I himlen danas då,vad gravens svalg förtär.
Du som med blommor strör den tistelväg jag tågar,
o,hopp,o vällust av mitt liv ,
min dunkla blick ej övergiv,
han sig i evigheten vågar,
Bengt Lidner
En ö det finns i fjärran eter
där dunkelgröna lundar stå;
man vet ej säkert vad hon heter,
men hon bebos av genier små,
och luften där är gryningsdäven,
omordnad böljan slår i säven;
det vallmon och liljan är
som vilja riktigt trivas där,
men högrödstövlad stork där spetar
och barn åt jordens mödrar letar.
C:D AF WIRSEN