De senaste dagarna har vi läst mycket om rätten till assistans och fler människor som inte har assistans har yttrat sig än personer med assistans Varför ? Det kan man fundera på ,men jag tror det ligger i sakens natur  

Det finns alltid människor som tror sig veta hur det är att leva med assistans ,dessvärre saknar de rätt kompetens för detta och ändå skall de  fatta beslut om hur många timmar  man som assistansanvändare  skall ha . 

Det borde inte vara deras röster som hörs mest i debatten 

För att det är oss s.k brukare (assistans-användare) det handlar om och det är vi som skall höras i debatten "Vård till döds" var ett begrepp inom vården när jag blev sjuksköterska på 80-talet  och då gick det ut på att människor blev så passiviserade av vården att de gav upp livsgnistan –inte för att de blev utan vård  

Efter detta så har man försökt sig på att förnya vården och att göra allting rätt och satte patienten rätt i fokus vilket låter väldigt bra  

Problemet är att detta inte fungerar i verkligheten med alla rättighetslagar som man som assistans användare och assistansberättigad har rätt till , utan denna rätt skall prövas först  .Är det människovärdigt ? 

När har F-kassans handläggare fått sin rätt till toabesök fått prövat av en myndighet ?  

Bemötandet  från  handläggare med dålig eller ingen kunskap om diagnoser präglas av det övriga samhällsklimatet där det bara pratas om pengar och att det finns mycket fusk och kriminalitet och om begränsade resurser .

Här har våra politiker ett ansvar att styra debatten och samhällsklimatet i rätt riktning 

Pengar kan aldrig ersätta människoliv Nu har ett liv gått förlorat på grund av bristande förståelse för vad  assistans betyder för den enskilda brukaren i detta fallet en kvinna som dog på en offentlig toalett 

Idag har #Vård Till Döds# fått en annan betydelse man blir utan rätt till assistans och riskerar sitt liv när man går själv på toaletten fast man borde haft hjälp .