Förlust av självkontroll.

Förmågan att behärska sig psykiskt såväl som fysiskt är

högt värderade i vår kultur. Därför innebär en sjukdom som reducerar den

förmågan en förödmjukelse. Att behöva hjälp med påklädning och med den

personliga hygienen kan upplevas förnedrande.

Förlust av identitet.

Vi har alla behov av att vara. Det vi står för och representerar

skall ha ett värde och våra liv skall bekräfta detta värde.

Förlust av medmänniskor.

För de flesta är relationerna till våra närmaste det

väsentligaste och att förbereda sig på att skiljas från den innebär en stor sorg. Inga

av våra relationer är entydiga, inte ens till våra närmaste. Det komplicerar den

stundande skilsmässan.

Förlust av livsinnehåll.

Insikten att behöva avstå från det som kanske mest skänkt

livet dess värde till exempel utövandet av någon konstart, musik eller målning,

ger stor smärta. Sorgen över förlusten känns större om ingen visar intresse eller

förståelse för dess innehåll.

Ensamhet.

Sjukdomen här och nu är allt överskuggande. Man är ensam om den

och berövad mycket på grund av den. Det kan då vara till hjälp att dela sina

upplevelser med någon. Det är inte alltid lätt för de närstående att ge detta stöd,

delvis på grund av egen smärta. Det kan vara av stor betydelse att få någon

utomstående att tala med.(Att lära mer om ALS)